Klar

I came to a realization..
En tanke slog mig, eller snarare en känsla som borde vara skrämmande men är inte det.
Jag känner mig klar, med livet. Det finns fortfarande saker att göra och uppleva men om jag dog nu så skulle det inte göra mig något. Faktum är att det skulle faktiskt vara en lättnad att slippa plåga sig igenom dagarna. Tanken på att bara få somna och slippa vakna igen känns ljuvlig.
Jag har nästan jämt migrän och har jag inte det så är det en huvudvärk som ligger och gnager lite smått och som sedan kan utvecklas till en migrän. 
Jag hade nyligen en hel, EN HEL vecka utan huvudvärk/migrän och jag kände mig odödligt. Jag var lika chockad varje dag den veckan, kan en verkligen må så här bra?! Eller drömmer jag? Är det såhär andra människor har det?
Nu är jag däremot tillbaka i min vardag igen och plågar mig igenom måstena och försöker vila/sova bort resten av min tid för slippa må så fruktansvärt dåligt.
Det måste ju ska finnas någon bättre medicin därute än den jag använder och som inte är narkotikaklassad. Jag kan inte påstå att jag tycker migränmedicinen hjälper något men tänker att den kanske tar bort värsta toppen på smärtan, att det skulle kunna vara värre utan. Vågar inte prova skippa den, vill inte veta om det finns värre än det som är nu. Jag får tro och hoppas att allt kommer bli bra.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: